söndag 22 februari 2009

Clos Apalta - Wine Spectator-vinnaren


Tillsammans med två andra ur Luleå-munskänkarnas styrelse höll jag i en provning på lördag kväll efter sektionens årsmöte.
Temat var "Utmärkta viner 2008" som i det här fallet betydde viner som fått någon utmärkelse eller utnämning under förra året.
Första tanken var att prova årets munskänksvin (Roda I) men det gick inte längre att få tag på. Ersättaren blev Casa Lapostolles Clos Apalta som hamnade i topp när Wine Spectator gjorde sin top 100-lista för året.

Att ett chilenskt vin toppade den listan låter ju sensationellt, men Casa Lapostolle är nästan lika franskt som Eiffeltornet även om det ligger i Chile. Famljen Marnier-Lapostolle har även Chateau Sancerre, vinmakaren är fransman (Michel Friou), Michel Rolland konsultar.
I Colchaguadalen i Chile har familjen byggt upp en anläggning som är något extra – med exemeplvis en sex våningars vinkällare i futuristisk arkitektur nedgrävd i kullen. Det finns även hotell och restaurang i samma stil.
Vinet Clos Apalta har tillverkats sedan 1997 och görs i huvudsak på carmenere och merlot, kompletterat med cabernet sauvignon.Proportionerna varierar från år till år. Den årgång vi provade, 2004, gjordes på 84 % carmenere/merlot, 16 % cabernet sauvignon och fick 94 poäng i Wine Spectator. Det var 2005:an som vann WS top-100, den fick 96 p.
Vinet odlas på 60-åriga oympade rotstockar (vinlus har nämligen aldrig drabbat det här området). Druvorna handskördas och carmenere-druvorna avstjälkas också för hand. Efter jäsningen låg vinet 20 månader på franska ekfat, 70 % av faten var nya. Det tappades på flaska i februari 2006 och korkades nu tre år senare upp i Luleå.

Vinet var mörkt och dovt som en Ingmar Bergman-film. Mycket mörkrött och med en tät nästan tuggbar struktur. Doften spelade i kontrabasregistret men hade ändå många nyanser: mörka bär, en del gröna och jordiga toner, köttsaft, läder och rostade fat. Allt det där gick igen också i smaken där där det även tillkom tobak och lakrits. Syran nådde inte riktigt fram genom muskelbyggarkroppen och eksträvheten var lite för markant på slutet.
Ett spännande vin att ha provat så med denna X-faktor kanske man kan säga att det var värt sina 539 kronor.

Vi hade ytterligare fem viner i provningen, kort om dessa:
Redoma Tinto 2003 (89414/239 kr) fick representera "årets rödvinsland", Portugal (Allt om mat) och var det som gick hem mest hos deltagarna. Fyllig och fruktig doft. Piggare syror än Clos Apalta. Mörka bär, tobak, lakrits och rostade fat i doft och smak.
Mont Redon 2005 (2811/215 kr) var kvällens besvikelse. "Årets bästa rödvin" i Allt om mats test av hela SB-sortimentet. Men den franska elegansen framstod närmast anemisk när den ställdes på samma bord som de två tidigare nämnda. Röda bär, lite kryddlåda, snygga ekfatstoner.
Campolieti (6792/85 kr) årets mest prisvärda röda enligt tidningen Munskänken klarade sig förvånansvärt bra i den hårda konkurrensen. Provad tidigare.
Domaine de la Boissonneuse (5624/147 kr). Årets mest prisvärda vita vin enligt Allt om mats test av hela SB-sortimentet. Rökiga mineraler, gröna äpplen och grape. Skarpa syror men ändå ett välbalanserat vin.
Gobelsburger Grüner Veltliner (2775/89 kr). I topp när Allt om mat gjorde en svensk top 100 2008. Mycket prisvärt vin som testats tidigare.

Matvin: Divino Nordheim (årets mest prisvärda vita vin enligt Munskänken). Druvtypiskt välgjort Silvaner-vin som inte är riktigt min likör. Ackompanjerade En trappa upps supergoda fyllda kycklingfile bra.

Inga kommentarer: